Nyårsafton...

...och Johannas storslagna planer är:

  • Promenad
  • Sola
  • Ta ett bad
  • Hyra två filmer
  • Snabb middag med Mamma, Pappa och Mormor
  • Sen upp till familjens Nordling hus och kolla film

Känns som att jag aldrig har velat att en dag ska gå fortare. Kanske skriver ett litet blogginlägg på tolvslaget bara för att göra det hela mer tragiskt. Dock har jag inte råd att vara vaken så länge. Upp 6 imorgon och iväg på ett 15 timmars arbetspass. Jag har inte pupiller dessa dagar jag $$.


Juletider och mormor...

Har haft en underbart mysig jul hemma med familjen och mormor. Nu har vi även fått en ny familjemedlem i form av katten Karl Hennard Sixten Olsson, söta lilla älsklingen. Datorn är för seg för att ladda upp bilder annars hade jag gjort det från min nya fina kamera som jag fick i julklapp. Tack mamma och pappa.

Mormor är på besök just nu. Om jag inte har sagt det nångång så funkar jag och mormor lika bra tillsammans som vatten och olja. Man skulle även kunna säga att vi är lika lika som Hitler och Dalai lama, vem som är vem låter jag förbli osagt. Dock tycker jag om mormor för hon säger alltid vad hon tycker, på gott och ont. Som igår t.ex; Mormor satt och läste en bok om Ingvar Kamprad som hon hade fått av Sara i julklapp:

Jag: Är boken bra?
Mormor: Ja, Jag tycker om att läsa sådana här fakta böcker, men jag tror inte du skulle tycka om den!
Jag: Nehe?
Mormor: Dock köpte jag en bok igår som jag tror att du skulle tycka om, "Jag vill inte dö, men jag vill egentligen inte leva heller" heter den.
Jag: Jaha???
Mormor: Ja den handlar om psykiskt störda, jag tror du skulle gilla det.

Nej, jag tycker om min mormor hon är cool. Snart åttio år, men det skulle ni inte tro om ni träffa henne. Hon kommer överleva alla!

Snart så...



Så här trött är jag efter den här veckan, och den är inte slut än. Ska hålla på här hemma hela helgen så att det blir fint innan mormor kommer på tisdag. Tänk vilket liv det skulle bli om mina möbler från lägenheten stog i vardagsrummet och lådor och säckar med saker i förrådet. I would never hear the end of it.


Då var det klart...

Satte min fot i våran lägenhet för sista gången igår. Nu är det klart! Känns inte så sorgligt som jag trodde att det skulle göra, men det kanske kommer. Känns mest bara skönt faktiskt, att få ha alla sina saker på samma ställe. Nu ska jag bara styra upp allt hem i Storvreta så jag har ett rum. Det börjar hända saker nu.

Nu har jag en lååååång jobbperiod framför mig dessa juletider. GÖTT!!!

Sen Hoffmaestro på juldagen, kan kanske bli grymt de.

Nytt år nya möjligheter.


Veckans Shinedown


Veckans citat

Man måste uppleva dåliga dagar för att veta vilka som är dom bästa.

Tanter med livserfarenhet är det nya svarta


Nja?

En väldigt nära släkting till mig (kan tyvärr inte avslöja vem för tillfället) yttrade i dagarna att hon funderar på att införskaffa en Cornish Rex.



Jag vet inte vad jag ska säga. Jag finner inga ord.


Feels like home...


Myskväll

Igår bjöd denna vackra dam mig på en utsökt middag. Dock tyckte hon inte det själv, tur att johanna tycker om torr kyckling.


 
"Tycker han inte om att bli kallad invandrare?" 
"Det kanske han skulle ha tänkt på innan han flytta hit!"

Flickan som kallades det...

Hur hamnade man i en situation där mman måste vänta på att ens familjemedlemmar ska gå och lägga sig så man får veta vilket rum som ska bli mitt för natten. Snacka om att befinna längst ner på näringskedjan. Hunden ligger till och med över mig, ligger och hånflinar åt mig i sin varma korg.

Vet ni när man inser att man lever världens mest patetiska liv? Det är när man står vi lösgodiset på konsum och upptäcker att Ferraribilarna med cola smak äntligen har kommit till Stovreta. Lyckan spreds sig i kroppen. Jag dansade fram på moln, tills jag insåg att detta var höjdpunkten på min vecka! Det, mina vänner, är ögonblicket man inser hur enkelt ens liv har blivit. Patetiskt and proud!

...

...hon väntar på ett stjärnfall i skyn
Inte för att hon vill önska sig nånting
Nej, hon önskar ingenting
Men hon vill se att det som glittrar mest ska falla

Astrid 27/11

Astrid är ett gammalt nordiskt kvinnonamn som är bildat från orden as (gud) och frid (skön), alltså gudaskön. Den fornvästnordiska formen var Ásfríðr

Me like

Flané (eller på svenska; flanera) : To wonder around endlessly without a plan.

Så att sammafatta detta, jag flanerar!

Jaha, vad det nå mer?

Har ju redan sen tidig ålder vetat att jag lider av vad som heter halux walux, eller nåt sånt. Som gör att fotknölarna växer och värker.
Eftersom min snälla vän elin bad mig googla likfingrar, vilket jag gärna kunde ha låtit bli. Jag levde lycklig i ovissheten. Så nu lider man tydligen av Raynauds fenomenet också. Snart börjar det väl växa simhud mellan fingrar och tår, livets ironi.
Snälla gud, nästa sjukdom kan väl kanske vara lite coolare. Dessa är direkt inga man skryter om.

Tecken på Raynaud är stela, vita, bortdomnade fingrar.
Problemen beror på sammandragningar i blodkärlen och uppstår vid kyla och/eller emotionell stress.
Tjugo procent av Sveriges kvinnor (drygt 900 000 personer) och endast fem procent av männen är drabbade.
Att kvinnor drabbas oftare än män beror på de kvinnliga könshormonerna som har en negativ inverkan på kärlen.
Syndromet är ärftligt. Det dyker ofta upp i tonåren.
Raynauds syndrom finns i en primär och en sekundär form.


Det är över...

48 timmar i ett feberhelvete är äntligen över. Tiden har aldrig gått så sakta. Mår fortfarande illa och är trött som ett as men febern är ett minne blått. Synd att man missade två jobbdagar dock.

Helgen var mysig, tillbringades i gada vänner sällskap i Gävle. You guys keep me sain.
Dock börjar den staden bli lite väl folktom för min smak.

Dock kom det något bra ut av gårdagen. Att den 1:a eller 2:a april åker jag och pappa till barcelona. Så kul att ha något att se fram emot när det inte finns så mtycket mer. Börjar känna att det är lite tråkigt att jag missar årets nyårsfest. Faktiskt, men man kan inte få allt här i livet och nu är det så här. PÅ den possitiva sidan så kommer Johanna inte va lika pank som resten av sveriges befolkning.

Och du va arbetslös eller?

Ännu ett bevis på hur tråkigt man skulle ha utan alla arbetslösa som tar sig tid till detta. Kan nu tänka er hur tråkigt det skulle vara att sitta på the World Wide Web utan dessa hjältar?


...

I'll give my own time,
I'll give my whole life,
I'll give my only light,
Just to heal you


People always leave...

Jaha då har styrkan tagit två hårda slag till denna vecka....











November

Okej, nu mår man lite bättre (sjuka humörsvängningar jag vet). Nu har man gått och blivit med VV också, Villa och Volvo.

Jag längtar till januari nu så att det kryper i kroppen. Vill bara bli klar med allt så man kan slappna av igen. Nej, nu ser det ljust ut på Vretalundsvägen igen.

Var på P!NK i Tisdags också. Jävlar du vilken grym konsert! Tjejen är hur bra som helst live. Riktigt skön brud det där. Kände innan att det var ganska skönt att ha sittplatser för en gång skull, men när det drog igång skulle jag ha gett min högra hand för få stå och trängas med 12 åringarna. Dock kan jag medge att det var guldvärt att va någorlunda pigg när man gick därifrån, inte svettig och äcklig som man annars blir.  Snodde några bilder från Jill (hoppas det var okej) Satt typ på samma ställe fast från andra hållet!



Hon gjorde även en helt sjukt bra version av Bohemian Rhapsody!





Det var också första och sista gången Johanna Olsson kör genom stockholm. Hur i helvete vi hamnade ut i Orminge är ju oklart men men.  Rusningstrafiken gjorde att jag inte var långt ifrån en hjärtinfarkt där ett tag. Fy fan!

Bitterfittan Ensamvarg Världshatare

Jag vet inte vad det är, men jag tål inte folk just nu. Inte alls! Allt går mig på nerverna, och då menar jag allt. Blir till och med tokig på tjockisarna i "Biggest Loser", `ge upp då och åk hem till dina barn om du tror att det ska göra det hela bättre, sen dör du i alla fall om ett par år´.

Okej om jag hade mått dåligt av att flytta hem, då hade jag förstått att jag hade vart så här irreterad, men så är icke fallet. Jag tycker det är så in i norden skönt att ha kommit hem. Jobbar ibland, slappar ibland, går ut med hunden. Sitter i timmar och tjötar med Elin. Det livet trivs jag med så det är inte det. Jag är nog ingen stadsmänniska, jag älskar att jag kan gå ut och plocka vinteräpplen och ha i filen till lunch, eller kunnna gå ut´och gå på grusvägar i skogen helt själv, sånt tycker jag om. Jag älskar att vara själv igen!!!!

Varför fattar jag inte grejen med att man alltid ska vara bättre än någon annan? Pika och håna, gör det om ni vill jag håller mig utanför den här gången. Get off your high horses, det är kallt på toppen!

Ska inte skriva mer innan jag är glad igen, det kommer jag känner det på mig. Imorgon kanske;)

Nu ska jag skjutsa herr och fru Nordling till Arlanda!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0