Olsson.

Tänkte på en snabb sak innan jag ska sova. I hela mitt liv har jag varit kräsen när det kommer till mat. Jag vet inte hur många gånger folk har frågat mig om jag tycker om maten och jag har svarat att ja den var jätte god och bett till gud att det inte syntes att jag ljög. Men varför ska man göra det egentligen? Spelar det så stor roll att man inte tycker om vissa saker.
Okej nu har jag nån konstig grej att jag aldrig kan äta upp utan måste alltid lämna lite mat. Det har jag själv ingen aning om varför jag gör. Det kan jag hålla med om att folk, läs mamma och pappa, blir irreterade på.
Fast att jag inte tycker om pyttipanna eller tillagade grönsaker, gör det så mycket? Så säger min syster att jag missar så mycket när jag inte kan äta tillagade grönsaker, men tycker man inte om det så missar man ju inget eftersom det är ju bara onödigt att äta sånt som man inte tycker om.
Är jag bortbjuden så försöker jag pina i mig maten, för jag har hyfs faktiskt.
Vilka jobbiga minnen, all pyttipanna som man har tvingat i sig i alla sina dar. Kvälningar och illamåendet bara för att man inte får säga att man inte tycker om maten. Låt mig gå hungrig då om jag inte vill äta.
Nej, det jag försöker säga är att varför är man ohyffsad om man inte tycker om viss sorts mat? Ingen tycker ju att man är ohyffsad bara för att man inte tycker om viss sorts musik! Låt mig äta mina råa grönsaker!

Kanske låter lite arg nu men detta är år av undanträngda känslor som kommer upp (ironi).